Keperluan pengklasifikasian hadith berdasarkan fasa Makkī dan Madanī dalam pemahaman teks hadith

[The necessity of classifying hadith according to the Makkī and Madanī phases in understanding hadith texts]

Authors

  • Helimy Aris Faculty of Quran and Sunnah Studies, Universiti Sains Islam Malaysia, 71800 Nilai, Negeri Sembilan, Malaysia https://orcid.org/0000-0001-8650-6106
  • Ahmad Sanusi Azmi Faculty of Quran and Sunnah Studies, Universiti Sains Islam Malaysia, 71800 Nilai, Negeri Sembilan, Malaysia
  • Nur Afifi Alit Faculty of Quran and Sunnah Studies, Universiti Sains Islam Malaysia, 71800 Nilai, Negeri Sembilan, Malaysia

DOI:

https://doi.org/10.33102/uij.719

Keywords:

Pengklasifikasian hadith Nabi SAW, al-makkī dan al-madanī, fiqh al-ḥadīth, pemahaman kontekstual

Abstract

Kajian ini adalah bertujuan untuk menjelaskan keperluan pengklasifikasian hadith berdasarkan fasa Makkah dan Madinah sebagai salah satu proses memahami maksud hadith. Pembahagian kepada fasa tersebut kebiasaannya dikaitkan dengan peristiwa-peristiwa yang dilalui oleh Rasulullah SAW dan para sahabat RA seperti yang terdapat dalam sumber sirah Rasul SAW. Sebagai implikasi, timbul perbahasan mengenai surah makkīyah dan madanīyah dalam kalangan ahli tafsir dan kesannya dapat dilihat melalui pengklasifikasian surah-surah al-Quran kepada makkīyah dan madanīyah. Namun, hal yang sama tidak berlaku pada hadith Nabi SAW walaupun ia tetap sebahagian daripada wahyu yang berfungsi menjelaskan maksud al-Quran. Kajian mengenai hadith makkī dan madanī didapati terlalu sedikit dan penggunaannya sebagai terminologi khusus hampir tidak digunakan oleh sarjana terdahulu. Justeru, kajian ini berusaha menonjolkan sudut kewajaran pengelasan hadith kepada dua fasa tersebut dengan mengaplikasikan kajian kepustakaan dan pendekatan induktif. Hasil kajian menunjukkan terdapat beberapa alasan yang mewajarkan pengklasifikasian hadith Nabi SAW kepada fasa Makkah dan Madinah dalam memperkasakan fiqh al-ḥadīth berasaskan konteks.

ABSTRACT

This paper explores the scholarly and practical value of classifying hadiths into the Makkan and Madinan phases. While early hadith scholars did not adopt this categorisation as a formal methodology, such a framework provides valuable tools for contextual interpretation of the Sunnah, especially in addressing contemporary issues. By analysing selected narrations, the study demonstrates how phase-based classification clarifies the relationship between abrogated and abrogating rulings (al-nāsikh wa al-mansūkh), situates narrations within their socio-historical context, and highlights the principle of gradual legislation (tashrī‘ al-tadrījī). Employing a qualitative textual analysis of classical sources, this study argues that phase-based classification enriches modern scholarship by bridging the gap between the timeless guidance of revelation and the evolving circumstances of Muslim societies. The findings affirm that such classification should be seen not as an innovation, but as a complementary hermeneutical tool grounded in the broader discipline of asbāb wurūd al-ḥadīth.

Downloads

Download data is not yet available.

References

‘Itr, N. al-D. (1981). Manhaj al-Nqd fī ‘Ulūm al-Ḥadīth (3rd ed.). Dār al-Fikr.

Abd al-Muhdī Abd al-Qādir Abd al-Hādī. (2012). Ṭuruq Takhrīj Ḥadīth Rasūl Allāh (4th ed.). Maktabat al-Īmān li al-Nashr wa al-Tawzī‘.

Akram Ḍiyā’ al-‘Umarī. (n.d.). Buḥūth fī Tārīkh al-Sunnat al-Musharrafah (4th ed.). Bisāṭ.

Al-Athyūbī, M. I. ‘Alī. (2003). Dhakhīrat al-‘Uqbā fī Sharḥ al-Mujtabā (1st ed.). Dār al-Mi‘rāj al-Dawlīyah.

Al-Bukhārī, M. (1993). Ṣaḥīḥ al-Bukhārī. Dār Ibn Kathīr.

Al-Bukhārī, M. (2001). Ṣaḥīḥ al-Bukhārī. Dār Ṭawq al-Najāh.

Al-Būṣīrī, A. I. A. B. (1983). Miṣbāḥ al-Zujājah fī Zawā’id Ibn Mājah (2nd ed.). Dār al-‘Arabīyah.

Al-Dārimī ‘Abd Allāh Ibn ‘Abd Raḥmān. (2000). Musnad al-Dārimī (1st ed.). Dār al-Mughnī.

Al-Haythamī Nūr al-Dīn. (1992a). Majma‘ al-Baḥrayn fi Zawāid al-Mu‘jamayn al-Awsaṭ wa al-Ṣaghīr li al-Ṭabarānī (1st ed.). : Maktabat al-Rushd.

Al-Haythamī Nūr al-Dīn. (1992b). Mawārid al-Ẓam’ān Ilā Zawā’id Ibn Ḥibbān (1st ed.). Dār al-Thaqāfat al-‘Arabīyah.

Al-Ḥāzimī, A. B. (1940). Al-I‘tibār fī al-Nāsikh wa al-Mansūkh min al-Āthār (2nd ed.). Dā’irat al-Ma‘ārif al-‘Uthmānīyah.

Al-Ḥusaynī, I. Ḥamzah. (n.d.). al-Bayān wa al-Ta‘rīf fī Asbāb Wurūd al-Ḥadīth al-Sharīf. Dār al-Kitāb al-ʿArabī.

Al-Shāfi‘ī, M. I. I. (1986). Ikhtilāf al-Ḥadīth (1st ed.). Dār al-Kutub al-‘Ilmīyah.

Al-Suyūṭī, J. al-. (1974). Al-Itqān fī ‘Ulūm al-Qur’ān. Al-Hay’at al-Miṣrīyah al-‘Āmmah li al-Kitāb.

Al-Suyūṭī, J. al-D. (1996). Al-Luma‘ fī Asbāb Wurūd al-Ḥadīth (1st ed.). Dār al-Fikr.

Al-Suyūṭī, J. al-D. ʿAbd al-R. I. A. B. (n.d.). Tadrīb al-Rāwī fī Sharḥ Taqrīb al-Nawāwī. Dār al-Ṭaybah.

Al-Zayla‘ī Jamāl al-Dīn. (1997). Naṣb al-Rāyah li Aḥādīth al-Hidāyah (1st ed.). Mu’assasat al-Rayān.

Alī Nāyif Biqā‘ī. (2002). Takhrīj al-Ḥadīth al-Sharīf (2nd ed.). Dār al-Bashā’ir al-Islāmīyah.

Ḥajjāj, M. Bin. (1954). Ṣaḥīḥ Muslim. Dār Iḥyā` al-Turāth al-ʿArabī.

Ibn ‘Abd al-Barr Yūsuf. (1994). Jāmi‘ Bayān al-‘Ilm wa Faḍlihī (1st ed.). Dār Ibn al-Jawzī.

Ibn al-Athīr, M. al-D. (1979). Nihāyah fī Gharīb al-Ḥadīth wa al-Athar. al-Maktabat al-‘Ilmīyah.

Ibn Ḥajar, A. bin ʿAlī. (1970). Fatḥ al-Bārī. Dār al-Maʿrifah.

Mannā‘ al-Qaṭṭān. (2001). Tārīkh al-Tashrī‘ al-Islāmī (5th ed.). Maktabat Wahbah.

Muḥammad Ibn Sa‘d. (2001). Al-Ṭabaqāt al-Kabīr (1st ed.). Maktabat al-Khānijī.

Nāṣir al-Dīn Ibn al-Munīr. (n.d.). Al-Mutawārī ‘Alā Abwāb al-Bukhārī. Maktabat al-Mu‘allā.

Shahzadi, S., Ghaffar, A., & Ayoub, M. Y. (2024). Chronological Categorization of Prophetic Traditions in Hadith Sciences : An Analysis of Meccan and Medinan Narratives. 6588(January), 2206–2223.

Published

2026-02-20

How to Cite

Aris, H., Azmi, A. S., & Alit, N. A. (2026). Keperluan pengklasifikasian hadith berdasarkan fasa Makkī dan Madanī dalam pemahaman teks hadith: [The necessity of classifying hadith according to the Makkī and Madanī phases in understanding hadith texts]. Ulum Islamiyyah, 24–33. https://doi.org/10.33102/uij.719

Issue

Section

Articles